Ledig vardag hela familjen!

Skiftarbete har sina baksidor, ganska många sådana... Men en ljus sida är de vardagar man får ledigt, och när den andra parten fortfarande är föräldraledig deltid innebär det ibland t.o.m att hela familjen blir ledig en hel vardag! Så var det idag, riktigt skönt. Lugn o seg morgon. Blött, kallt o regn ute så vi blev hemma. Ställde in Miniklubb på Rådsparken då sönerna ville vara bara hemma. Skönt att kunna välja bort aktivitet ibland.

Blev lek, småpyssla inne o handling. Sen bullbak med äldste sonen när övriga sov, och fika med goda nygräddade bullar när alla vaknade :-)

Sen gav sig alla killar iväg till simhallen för att bada, högst upp på tio-i-topp att vilja göra just nu tror jag.  De skulle även möta upp två dagiskompisar med pappa där, Anders som är Niklas f.d kollega för övrigt. Kul för alla.

Nu ska vi tjejer packa ihop oss o ansluta, för vi blev inbjudna på middag hos dagiskompisarna efter badet. Härligt med trevliga vänner i området där man bor!

Solo i huset i 4 dygn

Mannen o barnen reste till farfar o farmor i Dalsland igår kväll. Vinkade av utanför huset o såg bilen rulla bort. Många tankar for genom huvudet. Hela min familj, borta, kvar är jag. Tillbaka i huset konstaterade jag hur tyst o tomt det var. Samtidigt jätteskönt att vara själv!

Hade svårt att bara sätta mig ner i soffan så jag for runt mellan kök som behövde röjas, tvättstuga som behövde tömmas o tv:n. När veckans bästa serie, Brottet 2, började var jag iaf fast i soffan en timma, med en hög tvätt som skulle vikas. Kunde inte lägga mig förrän sms med besked att familjen var tryggt framme i Skörbo så det blev en lång men rätt skön o flitig kväll. Att få sker gjort är avkoppling numera.

Klockan var runt 02 när jag la mig så det blev inte jättemycket sömn då mobilen ringde vid 09, men sov oavbrutet så jag kände mig rätt utvilad ändå.

Bokat med pappa att fixa lite hemma, dax att kliva upp. Frukost, framför tv:n med nyheterna. Skönt att göra som man vill, för att man är vuxen och för att man får :-)

Dagen bjöd sol och +10 grader varför projektet för dagen fick styras om till målning av Carport. Fint med ribbor.. men fasen så dryga att måla. Men på 2 pers fick vi 3/4 klart. Fortsätter imorn fm. Tackar för att jag har en snäll pappa som ställer upp och hjäper till! Lyckades dock titta upp och få en droppe rakt i ögat, när jag målade undersidan vid taket. Aj, det sved o klibbade väldigt. Färg som man löser med penseltvätt.. Målningen fick ett hastigt avslut för dagen. In o skölja med vatten. Sen varvade jag mkt vatten med tops med penseltvätt... Fick bort färgen o ögat fungerar som det ska. Det får bli keps på imorn och inte titta upp!!

Den planerade tjejmiddagen närmade sig hastigt. Jag som inte skulle stressa denna helg. Fick låna bil av pappa o for iväg och handlade. Tanken på att göra pajer o sallad fick ändras till goda färdiga delikatesser och pasta, går ju också bra. Påbörjade en dessert igår som jag iaf tänkte få klart. På väg hem skulle jag hämta upp mannens cykel som blivit kvar vid stationen. Den stod tack o lov kvar och kom med hem. En timma kvar till middag. Ännu ett avhopp. En sjuk, och nu en som ev skulle föda barn. Spännande!

Om än inte middag helt klar i tid blev det en härlig kväll med blandade vänner. Ett par kollegor och ett par dagismammor/grannar. Riktigt trevligt o lyx att få ha en helkväll hemma! OCH inte behöva tänka på att man måste upp mellan kl.6-7 imorn :-) 3 dygn kvar!

Känns som att gästspela i sitt tidigare liv lite. Bara vara vuxen, inte serva och fixa för en rad andra oxå. Mycket märkligt med stort tomt hus. Hör barnljud och går nästan in för att stoppa om barnen, tills det slår mig att de inte sover där.. Avkopplande och skönt samtidigt som jag saknar alla. Ska njuta dessa dagar och ladda batterierna! Snart är alla hemma igen och det är full fart...

Liten blir stor - och ibland både och

Det är onekligen en intensiv småbarnsperiod vi är mitt uppe i, inser vi dagligen, men på flera sätt konstaterar jag att våra små killar på många sätt blivit större. Två reflektioner från igår.

Emil skulle iväg på kalas igår till en jämnårig dagiskompis. jag jobbade, Hilda hade hög feber och Niklas var hemma själv med alla tre. Det blev bestämt att Emil skulle gå till kalaset ihop med Elin, en annan dagiskompis, och hennes mamma Lena. Jag har fått berättat för mig att en stolt kille själv klädde sig efter dusch och gjorde sig klar i god tid. Inget bus och "jag kan inte.." Kalaskläder på och tog följe med kamraten. Härligt att höra, samtidigt som jag inser hur fort tiden går, han var ju nyss liten bebis.

Oftast vill vår Melker vara stor, "jag är också 4 år" vill vara precis som storebror, men det är ju jobbigt att hela tiden kämpa och försöka hänga med. I en ganska lång period har det varit mycket bus, inte göra som vi vill, springa iväg och måsten som påkläddning blir ett mycket omständig göromål.. Nu tycker jag mig dock kunna se tydligare att det är både liten och stor han vill vara. "Jag är liten mamma" kan han ibland säga numera, och ska gärna både bäras, kramas och skötas om. Skönt att se att han även trivs i den rollen. Sen är det ibland som denna morgon när han nästan helt själv klädde på sig inför dagis, om än inte ytterkläderna. Då var hans kämparglöd nästan slut men hjälp togs emot utan an protest.

En härlig syn var också samarbetet när storebror hjälpte lillebror med understället! "du ska ha lappen bak.. såhär, du får snurra lite..." "ja, jag gör det..." "bra, så... nu blir det bra",  "kolla mamma, jag är klar!"   

Förkylnings- och virustider - ny innebörd sen jag blev förälder

Många saker förändras radikalt när man kliver in i föräldrarollen. Vissa saker får man hitta nya former för att kunna fortsätta genomföra, en del får man nästan helt avstå och många nya sysselsätttningar presenteras. De flesta nya saker är omvårdnad och sysselsättning av barn såklart, det är för de flesta mer eller mindre väntat och där känner jag mig rätt vältränad vid det här laget. Men det finns fortfarande saker som jag fascineras av, mängden sjukdomsperioder är en sådan. 

Dessa förkylnings- och virustider. Jag minns knappt att jag varit så mycket sjuk i mina dar, men vår lilla tjej, yngst i skaran, har drabbats av mer på ett år än jag på tio, känns det som. Efter sommaren har hon varit lika mycket förkyld och drabbad av virus i olika former som frisk, om inte mer. Nu börjar jag förstå alla dessa VAB-dagar som folk har pratat om, hua.

Jag är nu hemma med febrig liten tjej, igen. En vecka var vi alla på banan...så var det dax igen.

Vi har varit förskonade tidigare, bröderna har inte varit i närheten så mycket sjuka som lillasyster. Två äldre syskon på dagis, och hon åker på det mesta som kommer med hem, är min gissning. 

Äldsta har klarat sig bäst, men så var han hemma tills han var 2 år o 2 månader, klarade sig troligen ganska bra mot dagisvirusen när han väl började.  Mellanbror fick mer som bebis då storebror drog hem en del såklart, och han är fortfarande den som oftast blir sjuk av de två. Tycker nästan att det borde vara tvärtom då han borde ha byggt upp mer motstånd som drabbats av mer, men troligen har den äldre utsatts för virus men inte blivit så sjuk, och därmed ändå byggt upp ett motstånd. Vad vet jag, men en gissning. Eller så drabbas vi bara alla olika och har olika grundskydd. Bara att tacka för det skydd man har, hade vi alla blivit lika mycket sjuka vet jag inte hur vi orkat oss igenom den här hösten. Även om vi andra också har varit mer sjuka den här hösten än tidigare.

Får bara hoppas lilla tjejen får sin dos nu medans hon är hemma(och vi är hemma med henne!) så hon klarar sig bättre när hon också börjar dagis i vår. Många jobbdagar som blir VAB-dagar annars.. De går i alla fall på I Ur och Skurdagis och är ute mycket, tack o lov!

Knyttepass..

För sjätte terminen i rad har jag Knytte(skogsgrupper för barn via Friluftsfrämjandet) i en skog här där vi bor. Ja från början hade jag Knopp, som det heter när barnen är mellan 1-2 år. Gruppen består till stor del av familjer jag lärde känna via min första mammagrupp när jag var hemma med Emil. Det började med att jag sökte en grupp för Emil men det fanns inga i området. Jag blev tillfrågad om att själv bli ledare och starta en grupp och så blev det. Något jag tycker har varit jättekul. Några få har slutat och det har efterhand fyllts på med nya.

Vi träffades först på fredagsförmiddagar eftersom alla var hemma. Många har sedan fått syskon varför gruppen har utökats till att bli två grupper som löper parallellt. Lena, som jag först lärde känna som sambo till Niklas kollega Anders, numera vän och boende i vårt område, blev också ledare förra terminen och har den andra gruppen. Som med allt annat så mycket roligare att kunna dela med någon! Från denna termin har ytterligare en mamma, Anna, också från min första mammagrupp gått kurs och börjat som hjälpledare. Jättekul! Jag som börjat känna att jag kanske borde gå fortsättningskurs för att få ny inspiration, dras nu med av två glada inspirationskällor som är fulla av ideer efter att nyss ha gått kurser.

"Hur orkar du hålla på med det också", får jag ibland höra. Saken är den att jag alltid trivts bra med att leda grupper i olika former och under föräldraledigheten har det varit ett jättekul sätt att tillbringa tid med barnen och även lära känna andra barn och familjer i vårt område. Visst är det jobbigt att vara uppbokad varje vecka och inte kunna hoppa över en gång för att det är något annat familjen vill göra, men det är också en fömån med att vara ledare för då väljer  man tid och plats som passar en själv. När vi övergick till ha passen på lördagar blev det jobbigt att ha varje vecka, det lärde vi oss förra terminen. Vi har därför Knytte 6 tillfällen och varannan helg från denna termin och det fungerar som det känns mycket bättre. Nog om historiken.

Idag när vi gick upp var det strax under +10 grader och solen sken. En perfekt dag för Knytte! Pannkakor stektes som matsäck då alla skulle ha med pannkakor idag, och ryggsäckar packades. Jag och sönerna begav oss iväg mot skogen, Niklas och Hilda stannade hemma. Skönt att kunna dela upp sig ibland. Vi tog snabba vägen via vårt dagis baksida uppför berget. Melker var strålande glad för att han fick gå på baksidan av dagis(vilket han inte får på dagis ännu), "är vi på baksidan nu, är jag på baksidan?" Underbart att se lyckan. Ja när vi går med mamma får man det fick jag förklara.

Vi mötte upp de andra som alltid vid stubben. Vi gick sedan upp och knackade på porten till Knytteskogen och gick in. Dagens pass fokuserades på höstens färger, genom syn och smak. Vi hittade gula, gröna, röda o blå saker. Sen kokade vi sylt till pannkakorna då vi hittat blå blåbär o röda lingon. Och så målade vi lite med några bär. Lekte och sjöng gjorde vi såklart som vanligt. Ett stort gäng glada barn o vuxna. En skön start på en bra lördag helt enkelt.

Ett nytt försök att börja blogga..

Föräldraledigheten har upptagit en stor del av min tid de senaste fyra åren. En helt ny erfarenhet mot saker och situationer jag tidigare upplevt. Något säkerligen alla föräldrar kan vittna om. På ett sätt upplever jag mig ha mer tid nu än tidigare, i alla fall tanketid, och på många sätt har man ingen tid över alls. Hur det upplevs är ofta olika från dag till dag, men oavsett så är det något som upptar allt under en förhållandevis väldigt kort period, sett ur ett livsperspektiv. Jag har skrivit ner och dokumenterat vissa delar men känner att jag nu ska göra ett försök i detta forum. Jag vill kunna titta tillbaka och minnas det som vi upplever nu. Både själv och tillsammans med familjen.